Digitala vetenskapskonferenser

Precis som med det mesta andra under coronaåret har vetenskapskonferenserna tvingats bli digitala i allt större utsträckning. Det här har inneburit både för- och nackdelar för institutioner och forskare. Hur den akademiska verksamheten som helhet har påverkats är givetvis svårt att utvärdera efter så här pass kort tid. Men vi är övertygade om att det är något som noga kommer utvärderas och följas upp.

Färre personliga interaktioner

En sak som givetvis varit dålig är att det har blivit färre interpersonella möten. En konferens idag är många människor som sitter vid varsin skärm. Kaffeautomatsminglet har helt försvunnit, och det blir också svårare för föreläsarna att ta frågor från publiken. Det gör också att det blir svårare att hålla reda på vem som är där när man inte kan få visitkort från den man pratar med. För dig som anordnar vetenskapliga konferenser är det därför klokt att investera i ett system för CRM, customer relationship management. På så sätt kan du lättare följa upp vilka som deltagit och försöka behålla kontakten med dem.

Även om det kan vara skönt att slippa de så kallade seminarieherrarna, de som älskar att höra sin egen röst och gärna avbryter en presentation för att komma med ett eget långt inspel om allt och inget, så är ändå interaktionen mellan föreläsare och publik en viktig del av den vetenskapliga metoden.

Möjlighet till att delta i fler konferenser

En stor fördel, kanske framförallt för juniora forskare och vetenskapsmän, är att det blivit lättare att delta i många konferenser och samtidigt sköta sitt dagliga jobb. När konferenserna hölls på plats kunde det gå en hel arbetsvecka inklusive restid för att ta sig till en konferens och gå på tre eller fyra seminarier. Idag är det som ett stort smörgåsbord där du kan sitta vid skrivbordet med din lunchmacka samtidigt som du lyssnar på en föreläsare från Harvard.

Minskade kostnader för universitet och forskare

Universitet och högskolor brukade ha en väldigt hög budget för att skicka folk på konferenser, eller för att anordna dem. Doktorander och juniora forskare har ofta fått ta av egna pengar eller av sina magra forskningsanslag för att kunna komma iväg alls. Det här är en budgetpost som minskat drastiskt, vilket förhoppningsvis gör att det blir mer pengar över till löner och verksamhet.

Visar på skillnader i teknisk kompetens

De digitala mötesverktygen har utvecklats oerhört mycket i takt med att fler sådana konferenser genomförts. Men det har också skapat ett enormt teknikgap mellan de som kan och de som inte kan. Att bara stå rakt upp och ner med en Powerpoint känns inte så 2020-tal. Samtidigt finns det en parallell risk där de som är bra på att använda verktygen kommer framstå som bättre forskare än de som inte gör det. Vetenskap har alltid handlat till viss del om förmåga att kommunicera resultat. Men många har höjt ett varningens finger för att det börjar tippa över till att handla för mycket om kommunikation.